Alla inlägg under januari 2013

Av Angelica - 7 januari 2013 17:51

När jag letade storlek på rean med en vän i en annan stad då de hade snygga svarta jeans för 49 kr sade jag lättvindigt att jag nog gått upp i storlek, men det var en annan sak idag då jag kollade in sista rean på H&M och insåg att jag hade waist 33 som hade jag våren 2008. Då jag kände mig fet och låg runt övervikt. 

Jag har Tyckt att det varit underlig att jag inte Känt mig Lika fet som då fastän vågen hemma(som kanske inte Riktigt stämmer, men ändå) visat på det och eventuellt lite mer.



Gråtfärdig berättar jag för pappa att jag  provat jeans å att jag hade samma storlek som då jag tog studenten verkade pappa inte alls fatta Varför jag inte ville köpa dem å fastnade på mina ord om att de kostade 75 ist för 400.

Förstod inte alls mina ord att jag inte ser bra ut i dem å då spelar det ingen roll vad de kostar.


Jag tror inte killar fattar.


Liksom då jag var ledsen då jag insåg att jag börjat bli fet igen och pojkvännen menade att jag väl fick göra nåt åt det om jag var missnöjd. Inte kunde han koppla att jag var rädd att Han inte var attraherad av mig längre, att det var det jag ville veta. Att det fanns en massa andra känslor och tankar kopplat till uttalandet än viss missnöjdhet.



Det Känns i allmänhet som att tjejer tänker flera steg i taget kring vardagliga och emotionella saker medan killlar inte gör det per automatik. Inget dansande runt gröten, så att säga, om man vill att de verkligen ska förstå.

Liksom att när N gjorde slut kunde jag snabbt bli ledsen över hur det skulle vara utan honom, långt ifrån honom såväl som att se andra kärlekspar.

Medan han mer tänkte, jag känner inte Så längre, jobbigt att hon då måste flytta hem till familjen.

först när jag väl åkt infaller sig alla tankar och känslor och den längre innebörden av vad han faktiskt gjort.


Fast just den händelsen är länge sedan nu, men just själva fenomenet.


Det finns väl alltid undantag åt båda könens håll men ändå. Kvinnor tänker mer än vad män gör.

Av Angelica - 2 januari 2013 20:19

Vid tolvslaget då det blev ett nytt år kom en sorts lättnad över mig, att lämna de gångna åren bakom mig.

Problemet är bara att det är förbaskat enkelt att tänka att i år ska bannemig bli ett bra år, jag ska satsa på Mig och jag ska bli lycklig. Gladare och nöjdare i alla fall.

Sluta må dåligt över saker jag ligger efter med eller borde ta tag i. Inte söka undanflykter och krya ihop, för att senare må än sämre. 

Det är en sak att veta, en annan att faktiskt agera. 

Jag sätter mina mål för högt, för tight, för tidspressat stressigt. När ska jag få slappna av?

Utan att må dritt över att jag har slappnat av?


Jag är så otroligt onöjd med mig själv och saker runtomkring mig. Mina jobbiga studier, mitt jobbiga utseende, trötthet, knakiga vänrelationer jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Mitt så kallade ex. 

Ex. Jag gillar inte ordet. Vi tycker ju fortfarande Om varandra, hörs fortfarande av. En stor del av mig höll inte alls med om att vi inte passar tillsammans, samtidigt som jag även förstår och egentligen visst håller med om det.

Bara det jag i och med det står blind över framtiden, full av känslor ännu, svårt att ärligt se mig själv med någon annan, en bävan inför orden att han funnit någon annan. 

Jag är ett kaos som behöver börja må bättre, kunna blicka framåt med lugn och leende. Inte en osäker, bräcklig och humörsvängande varelse.


Det känns som att borde skapa mig vettigare rutiner, men jag vet inte riktigt var jag ska börja.

På sätt och vis hade det varit enklare om jag bodde själv och inte med far min.

Men nu gör jag det och lär göra det några månader till så det är la bara att gilla läget och försöka göra det bästa av det.

Lära mig på något vis att det är Okej att vara osocial, att ha egentid. Speciellt om man faktiskt verkligen behöver det.

Skapa flashcards