Ta ett djupt andetag genom näsan, munnen stängd. Andas sakta ut genom näsan igen. Upprepa. Känn luften sprida värme inom dig samtidigt som andningen framkallar ett ljud liknande Darth Vader.
Fokusera på andningen, släpp alla andra tankar. Bara andas och genom syre och värme flöda genom kroppen.


Detta, är instruktioner liknande yoga jag gått på, avslappning med ujaj-andning. Det är ett sätt att meditera på, frammana en fokuserad lugn, avslappnad stund.

Fungerar sittande, men även liggande. Speciellt när man har svårt att somna kan det hjälpa till att komma till ro.

Enda "nackdelarna" är att andningen hjälper kroppen på traven att driva ut gaser från kroppen, och att om man är ovan kan den göra en lite lätt yr.
Det sistnämnda gällde åtminstone under yogapass, då rådet var återgå till vanlig andning en stund.


Jag besitter kunskapen, verktygen för att finna ro när det stormar inombords.
Men jag glömmer ofta bort att ta hjälp av det.
Det vill jag börja med. Ska börja med.
Inte för att stänga ute oroliga tankar, ignorera dem, utan för att frammana lugnet som krävs för att kunna ta sak i taget.

Så att jag får fram helheten, bibehåller den, inte rusar iväg i oroliga funderingar om en sak och glömmer annat som behöver tänkas över, planeras, ageras.

Here I stand anlone with this weight upon my heart and it will not go away. In my head I keep on looking back right back to the start, wondering what it was that made you change…

I wish that I’d could turn it back, right back to the start...

And change it.

Men gå bakåt i tiden går inte, det finns bara nuet och framtiden. Som har påverkats av det som ligger bakom mig. Jag är så trött på mig själv. Så trött på att misslyckas.

Men någon verklig ärlig förändring verkar jag ju inte få till ändå.

Orkeslös.

Så, vad ska jag göra åt det? Hur gräver jag mig upp ur hålet jag gräver djupare och djupare för var gång, och sedan fortsätta uppåt och vidare, utan att gräva ner mig igen? Kanske lite genom att ändra attityd, att planera dagen och agera därefter, utan att reflektera och binda känslor till. Utan emotionella anknytningar som får mig att inte göra det jag satt mig för att göra.

... När man ska sova.
Det är alltid när det blir dags att sova, som allt kryper fram, lätta tankar öunder dagen blir tunga när natten närmar sig.
Jag vill peppa mig inför imorn, då jag ska kolla in mina tentor på plats.
Problemet är att peppet blir som en kamp, negativt uppblåst.
Oron växer inom mig, massor av tankar fyllda av gnagande nojja och ånger. Tentamensfrågor flimrar förbi och jag tycks inse vad jag kan ha missat. Onödiga saker, saker jag Redan Då för några få sekunder övervägde att ta med men inte gjorde.

Det är så viktigt att jag höjer upp den stora till godkänt att det gnager i magen och huvudet fungerar luddigt.

Hets, istället för pepp.

Jag försöker se bort från det, försöka se annat jag kan och behöver göra imorgon men alla tankar driver tillbaka till orosmomentet.

Kanske jag ska vara glad att jag ändå inte kuggade båda tentorna , men jag kan ändå inte låta bli att se det som ett misslyckande, samma känsla som om jag hade tappat båda.

Det här är så typiskt mig och jag önskar att jag ärligt visste hur jag kan ändra det på ett naturligt sätt. Istället för ett påtvingat som i slutänden ändå slutar att fungera.

En ond cirkel, alla motgångar blir som världens undergång. Jag skäms över den jag har blivit istället för den jag var: den som höll sig minst flytande i skolan. Bra betyg, fick tag i sommarjobb och gjorde bra ifrån mig.

Kanske det är alla höga krav jag sättet på mig som utlöser en prestationsångest som får mig att falla ihop.

Nyårlöftet att vid nästa år kunna säga att detta har varit ett bra år, känns avlägset.
Jag ältade mycket förut, nu vill jag hindra det, men det kanske fanns något bra i mitt ältande?
Att mitt inre negativa oroliga ältande skapade ett yttre jag kunde känna mig stolt över?

Har jag så förgäves sökt att förändras till ett bättre jag, att jag förlorat det som faktiskt varit bra?

Imorgon är en ny dag, sägs det. Vet inte om jag tycker att det stämmer.
Vad jag vet är att livet blir vad man gör av det.
Så, jag får acceptera Gnaget i magen. Omfamna det på ett bra vis och inte förkasta det.

Sömn nästa, om jag nu kan lyckas somna med far mins snarkande.

Det är snart sovdags och jag börjar fundera över morgondagen, å dagar efter det. Sammanlänkat. Ny vanor att nöta in tills de känns naturliga.
Liksom bilden från fb-sidan Get fit or die.
Om jag sätter upp mål för dagen och genomför dem, så kommer jag att sova gott. Logik;p!

Ett viktigt steg i att bli smalare, hälsosammare. Att inse roten till varför man hamnat där.
För det är troligen inte så att man bara inte visste någon kostlära eller vikten av regelbunden motion.

Kroppen säger inte stopp i tid, man äter mer än ens samvete tål.
Är det tröstätning, känslobedövande?
Eller ett sätt att Känna?
Tidsfördriva?

Vanor och rotade känslor förknippat med det.

Bearbetar man inte roten till varför man hamnade där så hamnar troligen i någon form av jojo-bantning.

Viktminskning är onaturligt för någon med många kilon att gå ner. Psykiskt.
Hade det varit naturligt hade uppgång inte skett från början.

Som jag pratat om tidigare. Detta ger förståelse, vägledning.
Inte en ursäkt för att ge upp, säga att det inte går!

Så, vad är min rot, min väg därifrån?
Hm... Kanske jag vet efter lite sömn...
Godnatt;)

PeppApp

Namnet på en peppande app jag använt alltför sällan men blev påmind av mina systrar idag, framför allt på att få igång sig, få iväg sig, med träning. Det pepptalket är enkelt, 2 min lång å sveper undan Ursäkterna som alltför lätt hindrar en.
Istället för att bara göra det: det är inget alternativ utan Gör det bara.

Så, ladda ner den ni med om ni behöver pepp kring vardagen som ex även "självförtroende", "måndag", "efter att ha fått kritik" mfl.
Fanns i AppStore på Iphone, gissar på Google Play på android-mobiler om den inte finns på Android Market.

Ska Så peppa mig med den imån.

Det skulle regna imån, har jag hört. Å ev åska.
Så ingen långpromenad och ingen trip till utegymmet. Men det betyder ju inte att jag inte kan träna , fixa lite styrka och kondition.
Bra appar i mobilen och ett 20-min Zumba-pass på DVD. Å Wii-spel.

I must be allowed, allow myself to be selfish.

You may be bound to your duty.

Bound, pushed down without a proper and clean way out.

But in order to keep sane, selfish it is. Go about your own business as you'd would if you were alone.

Ignore, ignorance is a bliss.
It is Said so not without reason.

Det finns ljus längre bort, även om det är så långt borta ännu att det inte syns just nu så finns det ändå där.
Å efter ljuset kommer det komma en tid då man ser tillbaka på nuet som något som varit för länge sedan, minnas det knappt.

Jag har använt Runkeeper mycket till å från de senaste åren... Året? Började där förra året tror jag, mäta promenader å joggingturer. Få aktiviteter loggade var en push till att komma iväg. Att pusha sig lite extra när jag använde den, då det så tydligt syntes om jag legat på latsidan.

Fick nu häromdagen ett mail att man nu kunde synka appen med myfitnesspal, som jag inte visste var det var. Kollade upp det å laddade ner det gratis.
Runkeeper mäter även kalorieförbränningen utöver sträcka å tid, i mfpal knappar man in vad man ätit. Det jag märkte idag var att det ingick en sträckkodsläsare som man kunde scanna in ens varor å låta den räkna kalorier åt en istället för att man själv får väga osv för att manuellt knappa in dem. Så smart!
Då jag dessutom matat mina mått, vikt, hur mkt jag vill gå ner totalt å per vecka mm, plockar den fram hur mkt kalorier jag bör äta varje dag. Synkningen med Runkeeper gör att mängden jag förbränner räknas in, balanseras.

Så, jag skulle kunna följa det strikt med att balansera kalorier, om jag vill. Skoj^^
Fast, strikt räkna känns inte så smart, lätt att man bara ser siffror å inte god mat osv.