Senaste inläggen

Av Angelica - 3 augusti 2014 13:28

Obehaglig känsla i magen, jag brukar låta bli en del diskussioner och annat negativt i omvärlden idag för att det suger ut sådan energi och kan få mig att gå från glad till nere.
Men ibland kan jag inte låta bli, när något känns konstigt fel och jag bara Måste. Jag presenterar det lugnt och nyanserat, men får negativt och t.o.m påhopp för det. Irriterande nog utan att de läst Allt jag skrivit, utan bara ser sin chans att haspla ur sig ytterst vinklade och en aning ologiska sk argument.

Det ligger något i The Secrets budskap att inte lägga energi på det man inte gillar, att ex inte vara anti-krig utan för fred. Att lägga energi på det man gillar så att det kan växa sig starkare än det man inte gillar.
Det mår jag bättre av.

Samtidigt kan jag tycka att diskussion är Viktigt, att bästa sättet att bemöta okunskap och trångsynhet är att diskutera det så att argument kan ifrågasättas och utvecklas.
Att tänka efter längre och bredare, inte bara anta och sedan brinna för det fastän det egentligen inte finns någon tyngd i det.

Det gäller mig själv också, jag vill veta båda sidor, inte bara den rosiga vackra bilden utan Hur det är.
Som ett parti, jag behöver veta all Kritik, vad de inte lyckats med osv. Å vad de andra verkligen står för och gör eller gjort. Först då kan jag ärligt stödja dem.
Det är klart att uppväxt spelar roll, men jag vill inte rösta som min familj "bara för att".

Anledningen att jag mår dåligt i en del diskussioner är nog att De inte tänker så. Det ger minst lika lite som att prata med en vägg, egentligen.

Fokus på det positiva och försök att släppa negativt...

Andas. Le. Lyssna på musik och sjung! Tänk på något som gör dig glad.

Av Angelica - 28 juli 2014 13:09

Ja. Jag hade ju tanken att jag så länge nu inte sett särskilt långt framåt och det gör jag nog till största del fortfarande inte.
Mer än att jag ska börja mitt sista läsår på univ och därför vill hitta en lgh som inte är studentlgh och kanske det inte är någon poäng att i slutet av augusti fixa persienner när jag inte lär bo kvar nästa sommar.
Å att jag verkligen få tag i extrajobb bl.a för att ha erfarenhet kopplad till min examen.

Men just nu ligger fokuset på mina omtentor, som på sitt vis är en investering inte bara till min examen utan till kommande kurser. Behöver få in längre och mer regelbundet pluggande.

Inte direkt min starkaste sida, förr har det mer varit intensivt 1-2 veckor innan tentan med samma tanke: att jag inte började tidigare, det här var ju intressant och jag hade kunnat få högre betyg.
Majoriteten av mina tidigare studieår vid annat univ var det tillräckligt för att få godkänt.

Men det här programmet är mycket tuffare, intressantare och mer användbart, men tuffare likväl.

Av Angelica - 13 juli 2014 17:02

... Your own company, how can you expect others to do so?"
Ett litet citat från The Secret och det ligger mycket i det.
Om jag inte klarar av att inte slå på tvn när jag är själv, om jag knappt gör något dagar jag är ledig och själv...
Ja, det ligger något vettigt i att kunna njuta av sitt eget sällskap.

För mig är det nog ibland lite som i Pinks låt Sober:
"I don't wanna be the girl who has to fill the silence
The quiet scares me 'cause it screams the truth".
Det känns okej tills tystnaden kommer.
Tv och musik döljer och stänger ute mycket tankar som sedan kommer fram lagom till det är dags att försöka somna om kvällen.

Så, ikväll ska jag försöka låta bli tvn...
Eller iaf TV-program eftersom tanken är att jag ska spela Wii och/eller dansa Zumba ikväll.

Balansera kvitton, fixa räkningar och diska. Det ska jag börja med.

Sedan behöver jag plugga inför omtentorna i augusti, varav den första nu bara är två veckor kvar till. Nästan.

Ja, det är lite tråkiga saker att göra.
Men det är saker som behöver göras och som kommer få mig att må bättre istället för att vara ännu en ledig dag som det känns jag bara slösade bort.

Så. Off I go then.
Kanske tar mig en kopp te med, bättre än läsk som hade varit gott det med.

Av Angelica - 13 juli 2014 16:30

... Your own company, how can you expect others to do so?"
Ett litet citat från The Secret och det ligger mycket i det.
Om jag inte klarar av att inte slå på tvn när jag är själv, om jag knappt gör något dagar jag är ledig och själv...
Ja, det ligger något vettigt i att kunna njuta av sitt eget sällskap.

För mig är det nog ibland lite som i Pinks låt Sober:
"I don't wanna be the girl who has to fill the silence
The quiet scares me 'cause it screams the truth".
Det känns okej tills tystnaden kommer.
Tv och musik döljer och stänger ute mycket tankar som sedan kommer fram lagom till det är dags att försöka somna om kvällen.

Så, ikväll ska jag försöka låta bli tvn...
Eller iaf TV-program eftersom tanken är att jag ska spela Wii och/eller dansa Zumba ikväll.

Balansera kvitton, fixa räkningar och diska. Det ska jag börja med.

Sedan behöver jag plugga inför omtentorna i augusti, varav den första nu bara är två veckor kvar till. Nästan.

Ja, det är lite tråkiga saker att göra.
Men det är saker som behöver göras och som kommer få mig att må bättre istället för att vara ännu en ledig dag som det känns jag bara slösade bort.

Så. Off I go then.
Kanske tar mig en kopp te med, bättre än läsk som hade varit gott det med.

Av Angelica - 7 juli 2014 22:15

Att antingen ha en intensiv dag med för lite vila, eller att som idag bestämma sig för att ha en avslappnad , uppvilande dag...
Men när det närmar sig sovdags känna att jag gjort för lite under dagen.
Samvetskval. Över vad jag inte gjort och vad jag har gjort..

Det här är inte sunt, inte okej.
Negativt i det förflutna ska inte kännas tydligare än nuet.
Eller korta stunder av lycka med mitt ex vara starkare minnen än det senaste åren , månaden eller dagarna.

Även den längsta av resor börjar med ett första steg sägs det, så... Samla energin från det som varit men låt det inte dra energi från nuet.

Av Angelica - 30 juni 2014 20:40

Jag blev nyss glatt förvånad.

Denna sommaren fick jag tag i ett deltidsjobb samtidigt som jag var tre dagar på ett annat inkl en provjobbdag. Det verkade som jag blev vidbehov och att jag skulle bli inringd veckan efter då det skulle vara mycket.
Men så går dag efter dag då jag ser till att gå upp tidigt och äter frukost mm och gör mig redo för kort varsel.
Men hela veckan går och inte ett ord.

Jag börjar undra om jag missat signaler på att jag inte alls varit den som de sökt.

Som ett misslyckande vid ett annat jobb då en hel sommar gick utan att jag fick veta att jag gjort något fel eller hur arbetskollegor rapporterade bakom min rygg.
Till på hösten, då jag stod som vid behov och efter en arbetsdag blev inkallad till chefen och fick allt slängt mot mig på en gång och utan någon möjlighet till förbättring utan bara Aldrig mer jobba för dem.

Det där slog hårt mot mig, visst var arbetet psykiskt tärande för redan från början, men just att utan förvarning gå från den som ändå alltid var bra eller åtminstone okej, en värdefull resurs för arbetsgivaren...
Till botten.

Det fick mig att tro att Nähä, okej, jag fick väl inte det här då, h*n fick det väl inte ur sig bara då.
Var ju inte mitt drömjobb ändå direkt, jag klarar mig.

Men så plingar det till i mobilen, "Kan jag jobba imorgon?"
Självklart!

All paranoia, gnagande oro i bakhuvudet och en alltför snabb acceptans av ännu ett misslyckande.
I onödan.

Tro på dig själv!

Mitt självförtroende och framför självkänsla är inge bra><
Övning ger färdighet och tid läker sår...
Djupa andetag, le.
Gör alltid ditt bästa så behöver du inte nedslås av motgångar, utan lär dig av dem och gå vidare^^

Av Angelica - 21 juni 2014 10:37

Bestäm dig för vad du vill göra och gå sedan all in.
Så många gånger jag har hört det.
Bara gör det.

Någon har jag väl kunnat fungera så också men nu förtiden är jag en velmaja, mestadels för att jag valt "fel" så mycket tidigare och kraschat och fått börja om från noll.
Jag vet inte riktigt vad jag vill längre och har svårt att tro på mig själv, lita på mig själv.
Vissa saker är relativt säkra, såsom politik åsikt.

Men jag jobbar på att bli bättre på att känna efter, tänka efter, vad jag vill och att pusha mig själv när jag känner knuten i magen och märker hur jag är på väg att dissa en chans bara för att jag är rädd för att misslyckas. Igen.
Den där rädslan, osäkerheten, är vad som får mig att känna att jag inte är så gammal som jag faktiskt är. Mognaden och tryggheten som jag faktiskt besitter.

Jag blir mer förvånad om jag lyckas än om jag misslyckas. Mer förvånad över beröm än kritik.

Jag har blivit så van med vid kämpa, klamra mig fast och möta ena hindret efter det andra att jag bara sett en liten bit framåt i taget.
Det börjar bli hög tid att se längre fram, få fram tydligare mål jag vill nå.
Våga satsa.

Inte bara försöka mer eller mindre förgäves prata ned orolig magkänsla utan faktiskt Göra något.
Det jag mår bra av, i längden. Inte vad som förväntas av mig, eller som jag tror förväntas av mig.

Av Angelica - 20 juni 2014 01:22

Efter att ha haft svårt att låta bli skräpmat å godis jag haft hemma kände jag hur mantrat "denna gången ska jag inte ta genvägar, varken piller eller diet".... Jag ville ha opuntia pluss igen, eller åtminstone Vitalslim. Kunde köpa hem mer äppelcidervinägerkapslar men de gör mig bara hungrig.

Noll tålamod. Fast, jag har inte beställt å jag tror att det är sängen nästa som gäller nu.

Skapa flashcards