Direktlänk till inlägg 25 augusti 2013

Killar

Av Angelica - 25 augusti 2013 10:29

Klyschigt så tycker killar att tjejer är dryga som vill prata om allt, "gnälla" om hur de mår, tjata om hur den andre mår.
Ändå, så tycks killar säga Jag vill göra slut, i lägen där tjejer"Vi behöver prata, vara öppna och jobba på gnistan vi verkar ha tappat".

Vi inser att vi fortfarande älskar vår partner, men det syns inte lika tydligt i vardagens gråa sken osv. Vi kan fundera över hur det vore att vara med någon annan, men samtidigt inse vid tanken på att se ens partner med någon ny , att man inte vill göra slut. Att det blivit vardagsmat, spänningslöst.
Vi inser det, mår dåligt då vi känner efter hur det skulle vara utom honom, ser tomheten och smärtan framför sig.


Killar verkar tänka kortsiktigt, ser korta fördelar med att vara singel och inte smärtan, tomheten, ångern när vi inte längre finns där.

Det värsta är, att oavsett ångern så har de redan raserat all tid man haft tillsammans så fort de yttrar orden Jag vill göra slut. All tillit borta med vinden.
Det går inte ta tillbaka det och återgå som om inget hänt.
Inte emotionellt. Det kommer sjuda under ytan under lång tid framöver.


Eller så är det kanske bara de runtom mig så reagerar så?
Att bryta pga det som Bättre kunde pratas om, diskuteras, ses med distans. Inte se Orden som ett sätt att yttra vad känner ett problem, som ett ultimatum, eller annan slutsats innan grunderna ens har ifrågasatts.

Far min gjorde det, N gjorde det.

N ville inte lyssna då, tänkte inte efter, kände inte efter. Jag ville att vi skulle försöka hitta gnistan igen, få dagar senare utan ärligt försök kom orden att han inte kände, inte ville.
Jag hade viljat använda de dagarna innan till att verkligen Umgås, prata, mysa. Inte möta isolering, som om det skulle göra det tydligare för honom! Dumma pojk.

Helgen innan dagen jag åkte 80 mil ifrån honom, hälsade jag på en väninna i en annan stad och inte använde han den för att inse tomheten som skulle komma. Nej, förnekelse, supa med grabbarna.

Det kom istället när jag åkt därifrån, då kom samtal och sms om ånger, tomhet, saknad. Ånger.

Och vi har förevigt förlorat varandra.
För ju mer tiden har gått, allt mer ser man olikheter och hinder , väljer de framför vad som faktiskt fungerat och varit bra. Plus allt all tillit som tog sådan tid att bygga upp, inte längre finns kvar.

Trots att jag vet, att om vi pratat då och verkligen ärligt försökt, han inte tagit den kortsiktiga vägen ut, så hade vi fortfarande varit tillsammans.

Så, listen to your heart, before you tell her goodbye...

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Angelica - 25 oktober 2016 00:51

Använd ditt dåliga samvete som bränsle. Vänd ångern inatt till energi, kraft och diciplin imorgon. Gjort är redan gjort, imorgon är en chans att rätta dagens misstag. ...

Av Angelica - 26 augusti 2016 16:34

Dags för lite Zenoptimism igen. En återanvändning av att Lista alla kraven, måsten, vill-göra... Och rannsaka sig själv över vad som är praktiskt rimligt. Detta efter att känna sig omotiverad, aningens trött och återigen befinna sig i ett stökigt ...

Av Angelica - 12 juli 2016 23:09

Kom ihåg Zenoptimism-listan. Inse vad du sätter för krav och måsten på dig själv, hur orimliga de kan vara at både hinna med och uppnå. Inse dygnets tidsbegränsning och hitta balans. Var konkret, finn vad som kan prioritera ner eller bort. Glöm inte ...

Av Angelica - 7 april 2016 18:21

Det finns mycket jag ångrar, mycket jag kan känna dåligt samvete för och mycket jag gräma mig över. Det hjälper inte att jag i ren allmänhet innerst inne känner att jag är ett evigt femte hjulet, sistahandsval. Att jag inte är omtyckt, att folk fejka...

Av Angelica - 29 januari 2016 22:05

Mindfullness, eller kanske det jag kallade zenoptimism, har börjat jobba på senaste dagarna, veckorna och jag tycker att det hjälper. Jag får mer energi, mer gjort och eftersom det även finns med mig gällande kost äter jag mindre onyttigt. Mindre män...

Ovido - Quiz & Flashcards