Jag är ensam. Humöret kraschar, dalar. Gråten är nära, finns där under ytan men når inte fram.
Fett mycket, du pallar inte trycket.

Satte i en film, för att varva ner. Men efter samtal med syrran så slår det mig. Jag mår inte alls bra, vet inte hur jag ska hinna med, orka med.

Kanske jag skulle ha sökt medicinisk sekreterare, eller något lägre. Struntat i ord, nöjt mig för att nöja mig är vad som får mig att må bra. Önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan, fixa så mycket. Med jobb, med N.
Eller bara den här vårterminen, Marknadsrätten.

Jag är så slutkörd, jag är så svag. Så ensam.
Men jag får ju inte ge upp.

Skönt. Tårar.

Så trött på att gråta att jag inte låter mig gråta när jag faktiskt behöver.


Med bördan av en kurs jag ärligt undrar hur jag få in allt, få tid med allt.
Glömde jag nästan av det här med jobb. Vikten.
En del av mig, gamla, hade just tänkt att jag inte behövde jobba, hade tid. Att vid halva oktober får jag Csn.
Men nej, jag måste trycka in det med. En inkomst stöder ju ändå innan, efter och gör att jag ändå inte Behöver klara av skolan på samma vis.

Använd ditt dåliga samvete som bränsle. Vänd ångern inatt till energi, kraft och diciplin imorgon. Gjort är redan gjort, imorgon är en chans att rätta dagens misstag. ...

Dags för lite Zenoptimism igen. En återanvändning av att Lista alla kraven, måsten, vill-göra... Och rannsaka sig själv över vad som är praktiskt rimligt. Detta efter att känna sig omotiverad, aningens trött och återigen befinna sig i ett stökigt ...

Kom ihåg Zenoptimism-listan. Inse vad du sätter för krav och måsten på dig själv, hur orimliga de kan vara at både hinna med och uppnå. Inse dygnets tidsbegränsning och hitta balans. Var konkret, finn vad som kan prioritera ner eller bort. Glöm inte ...

Det finns mycket jag ångrar, mycket jag kan känna dåligt samvete för och mycket jag gräma mig över. Det hjälper inte att jag i ren allmänhet innerst inne känner att jag är ett evigt femte hjulet, sistahandsval. Att jag inte är omtyckt, att folk fejka...

Mindfullness, eller kanske det jag kallade zenoptimism, har börjat jobba på senaste dagarna, veckorna och jag tycker att det hjälper. Jag får mer energi, mer gjort och eftersom det även finns med mig gällande kost äter jag mindre onyttigt. Mindre män...