"Must have the deepest commitment, the most serious mind.

This one a long time I have watched.
All his life has he looken away...
To the future, to the horizon.

Never his mind on where he was...
What he was doing."

Adventure.
Excitement.
A Jedi craves not this things...

You are reckless!
You are too old, yes too old to begin the training"<--- Kan jag bryta Gamla vanor eller är jag inte ung nog?

Ord från Star Wars, men i mångt å mycket passande för mig, å kanske andra.

"How will I know the good side from the bad?
When you are calm, at peace, passive"
Också sant. Det är inte när musiken dundrar hemma ur högtalare eller ur örsnäckor i affärer... Som jag kan tänka klart å agera med gott samvete.
Det är när det är tyst och jag är lugn.

"Always with you it can't be done.
Hear you nothing that I say?
- But this is different, it can't be done.
- No. No different, only different in your mind. Do or do not, there is no try.
- I... I don't believe it.
- That is why you fail."

En del visdom där med, endast när jag till fullo tror att det är möjligt, har jag kraft att genomföra det.
Innan dess blir det bara halvdant, precis som det Har blivit. Över 80 kg har jag nog legat på mer än ett år nu.


Så. Som idag sådana enkla saker som att när klippt i papper å tejp till morsdagspresenten, så segade jag Inte kvar vid tvn utan slängde skräp och lade undan sax å tejprulle.
En direkt applicering av 2 min-regeln och "Skjut inte upp till imorgon det du kan göra idag".
Har målat naglarna med, medan jag ser på SW The Imperium strikes back:)
Istället för att se på vanlig tv, som i te visat något kul:p

Tidigare idag då jag kom hem efter att ha skrivit omtentamen, satte jag igång med att fortsätta skriva in ppp-anteckningar inför föreläsningen.
Plus lagade lunch Inklusive grönsaker:D
Å tog ut skräp(inkl ett glas jag råkade spräcka då det välte vid torkningen av disken).

Nåväl, ett långt inlägg, men förhoppningsvis kan SW-visdomarna hjälpa er med?:p

Mm, folk är verkligen krockande olika sinsemellan. Ibland

Vilket jag skulle tro ha stor botten i uppfostran och allmänt ens uppväxt i olika former. 

Jag är uppväxt med: har du inget snällt att säga så låt bli. Eller rättare sagt: det finns en gräns mellan att vara "ärlig" och visa respekt. Saker som endast är rent sårande kan lämnas osagt eller säga med mjukare kortare ord.

För egen del fylls jag bara av negativ slösande energi att dra igång om saker jag inte gillar.

Ett exempel är en dispyt med N: jag är uppväxt(dvs familj, släkt och majoritet av vänner) med ett band som jag tycker mycket om. N gillar inte det här bandet, å det vet jag.

Men då jag nämner, kort, att de kommer till min stad i sommar. Då hade det räckt med: kul för dig men jag gillar dem inte.

MEN NEJ. N ser det som Ingenting att dra igång flera minuters babblande om allt N inte gillar med dem, inkl förlöjliga över diverse saker. 

Å förstår inte heller ett dugg varför jag blir sårad av det och så senare förbannad på h*n att denne inte kan fatta att den gjort något otroligt onödigt(då h*n vill ha en "vettig" förklaring till varför denne gjort nåt fel och bör be om ursäkt).

Bottenlösa argument som "jag tycker såhär och du tycker sådär, vad spelar det för roll? varför ser du behov till försvar? Jag skulle inte ta illa upp om du pratade illa om något jag gillar". 

För mig, är det bottenlösa, för jag är uppväxt med Omtänksamhet, empati, eftertanke kring hur folks ord påverkar andra människors känslor mm.
((Klart man inte ska suga i sig folks ord jämnt, men när de kommer från någon som det är Meningen ska bryr sig om en, då stör det mig. Speciellt då inte är första gången och det blev droppen som fick bägaren att rinna över med "ÅH! Det är så typiskt dig att...!"))

Andra är mer rent bortskämd egocentriska, eller har upplevt saker tidigare i livet som de anser som stora problem, problem värda någon eftertanke. Och de som är mindre än dessa, upplevas löjliga och otroligt onödiga att bry sig om. 

Men jag bryr mig. Och detta år som jag bestämt ska bli ett bättre än de senaste, har jag bestämt mig att släppa allt sådant slösande negativ okonstruktiv kritk som endast är nedvärderande och förlöjligande. Speciellt sådana otroligt onödiga som en lång utläggning kring någon skådespelare oförmåga att .. blablabla...

Å lite sådär flummigt,istället fylla upp med en massa ljus och positiv energi som får mig att bli glad och må bra istället^^

Vissa saker bör man dock diskutera öppet, saker som angränsar till spridning av ökad rasism, nazism,sekter och liknande. 

Att förhindra en sorts hjärntvätt? Hm. Eller, hjärntvätt kanske är en överdrift, men ja, ni kanske förstår mig?

Likt en junkie känns det som jag får ta en dag i taget och fokusera på inte falla för onyttiga impulser. Som att plocka med mig en påse ostbågar hem då jag handlar.

Sedan kommer det väl ekonomiskt mer än nyttigt: väntar med chicken nuggest 2 förpackning för 50 kr till fredag då jag får csn, men däremot plockar jag på mig ett 2-pack proscuttiopizza för 40 kr?

Å köper en ny bh för 50 kr.. Fast BH:n är fin och priset sjukt bra.

Men ja, nu finns det inte nåt direkt snacks hemma förutom lite grytpopcorn och det är inte så onyttigt direkt. 

Nåt jag lyckades bättre med idag, var att gå upp vid 8 och Inte sätta igång tvn till frukosten utan istället datorn och få en del gjort.

Å nu är jag mitt i att finna svar till upggifterna i immaterialrätt(seminarie kl 13 imån), istället för att skjuta upp det till förmiddagen imorgon. 

Är fortfarande en hel del kvar, men igång har jag kommit och intressant är det:)

Att bara komma iväg, göra det å ignorera bekväma ursäkter.
Det känns så bra när man gjort det.
Ja, jag kom uppåt en kvart för sent.
Men, jag missade inte så mkt och den första uppgiftens dom vi skulle läsa förstod jag inte hemma...
Men nu fattade jag, då det juridiskt torra svårförståeliga blev förenklat utrett bit för bit.
Intressant indeed!
Promenaden i härligt värmande solsken gjorde inte direkt humöret sämre;D

Nåväl, rasten närmar sig sitt slut å jag vill kolla igenom andra uppgiften lite till:)

Just do it,  a la Nike.  som jag tidigare citerat, likaså 2-minuters reglen där man hävisas till att inte skjuta upp saker man kan göra under 2 minuter(alltså tar det inte längre Än 2 min...). 

Här kommer ett tillägg: när latheten eller onyttighetssuget sätter in; tänk hur du skulle må i efterhand, hur du skulle ångra dig.. Bli förbannad, bli bestämd... Och må bättre. 

Igår tappade jag det, trött och på väg in deppets träsk då jag återvänt till vardagens tomma gråa tristess, efter underbara(i mångt & mycket) dagar med N. Jag tappade det på det viset att jag inte frammanade energin att besvara en uppgift och ta mig iväg på efm till seminariet. 

Ändå krävdes det viljestyrka för att klara av det jag ändå fick gjort, och inte förloras i en känslostom av smärtande saknad och frustration.

Jag är inte så ledsen, på ytan idag, som jag var som värst igår. 

Men ändå, nu på kvällen då jag nu ser på första ESC-kvalet, så kryper det dåliga samvetet fram över att jag inte får mer gjort ändå. 

Framförallt träning och pluggande. 

Sug efter snacks, sötsaker... Fly undan. 

Nej. Då livet känns tufft, bli förbannad och ge järnet. 

Som små vinster: Inte köpa en ask till med underbar god saltlakritsglasspinnar från Lidl, utan istället äta av de Läkerol Havsalt jag har hemma. Mumsigt och sockerfritt.

Å inte heller köpa hem snacks eller chokladglass från Netto inför Eurovision idag.

Nej, istället en skål chokladröra: bananer som börjat bli bruna smälta tillsammans med Gourmet mörk choklad apelsin. 

Bättre.

Tror jag ska ta lite av kvargen jag köpte idag med. Hm...

Så härligt soligt ute idag! Sommarvärme, cykla runt utan varken leggins eller långärmad.
Imån skulle det dock regna:/
Å imån, då kommer N hit.
Kan inte riktigt greppa det å börjar bli nervös.
Å nervösrädd att han kommer tycka att jag är FetFet å inte vilja mysa med mig.
Men, jag tror inte det.

Han, å andra sidan, ska ju hållt på å träna varjedag utöver den vardagsträning av bl.a armstyrka som han får av jobbet sitt.
En motsats till min envisa jobbiga övervikt.

Men skoj blir det iaf:)

Så härligt soligt ute idag! Sommarvärme, cykla runt utan varken leggins eller långärmad.
Imån skulle det dock regna:/
Å imån, då kommer N hit.
Kan inte riktigt greppa det å börjar bli nervös.
Å nervösrädd att han kommer tycka att jag är FetFet å inte vilja mysa med mig.
Men, jag tror inte det.

Han, å andra sidan, ska ju hållt på å träna varjedag utöver den vardagsträning av bl.a armstyrka som han får av jobbet sitt.
En motsats till min envisa jobbiga övervikt.

Men skoj blir det iaf:)

Jag gillar biggest looser men ibland går de till överdrift. Som pappan vid grillning uppmanar dottern att inte äta skinnet på kyckling. Där all smak sitter, varför inte ta bort det från början å tillaga det mer smakrikt?

Det ständiga, att inte få äta normalt, favoritmat måste dieteras eller helt förvägras.

Men, när man tänker efter så är ju hela grejen att person inte har kunnat äta "normalt". De saknar Stopp och Nej tack, i varierande nivå . Även jag.

Det är inte bara, att sluta äta onyttigt eller äta mindre.

Det är Inte samma sak som att man inte kan gå ner i vikt å säga stopp å nej tack å äta nyttigare.Man kan, det är bara aningens tuffare än för ngn normal.

Det är Enklare att följa samma gamla vanor, uppleva lyckokänslor av föda.Njutning.Är man medveten om det kan man också förändra med det i baktanke.

I mitt fall betyder det t.ex att jag måste se till att få hem så lite onyttigt som möjligt då jag har svårt att låta det vara till helgen om jag köper det en vardag. Å att ta hem mörk choklad å äta en bit då då tills jag föredrar den över ljus choklad. Att tvinga till ett stopp när jag dessförinnan sagt en liten bit.

Eller som igår då jag äntligen köpte jordnötsbågarna jag varit sugen på hela veckan, men efter en mindre skål inte alls fann supergod. De smakade mushigt salt inte jordnötter. Ner i påsen och in i skåpet, med resten.

Igår fann jag underbart nog kvarg med funlight apelsin mer lockande än snacks. Likaså att göra mig en skål till med smält banan&mörk choklad, fast det blev bara kvarg då jag vill spara/snåla in å bananer.

Å mörk choklad för den delen:p

Ju mer jag gör "rätt" val, ju mer vanesak å naturligt känns det. Men, börjar jag fela, är jag snart på väg åt fel håll igen. Från 90 kg till 74 igen kommer ta mycket tid och en massa tålamod.

90 kg, jag kan inte fatta att det är min vikt, helt sjukt.