... som när jag skapade bloggen, fallande humör och energi, en tenta  analkande men inget fokus. Jag trodde att jag hittat kärnan till vad som orskade det här och vad jag behövde göra åt det. Icke. Eller?

Jag saknar mig själv. Saknar mitt gamla jag. Den som kunde tänka en månad framåt i taget. Den som visste vad den hade framför sig och inte nojjade.

Bara klara tentan och omtenta, skriva Cuppsatspm. Sedan kommer jag att må bra.

Bara jag tar mig igenom det, och jag ska bannemig ta mig igenom det. Sedan kan jag ta itu med zenoptimism.

Ack så ytterst lätt det är att säga "bara" om saker...

Så trött, så trött på att pressa mig själv, forcera mig vidare eftersom jag vet att det bara blir värre än annars. Jag vet att det är bättre att ta en sak i taget, men jag kan låta bli att rusa iväääääg  och fasa för saker som ligger månader framför mig.

Jag försöker motarbeta sådana framrusande negativa tankebanor men ja...

Ändå sitter jag här, antingen full fart framåt eller orkeslös och trött.

Jag slösar iväg tiden. Kan inte riktigt fokusera, komma fram till hur jag bäst bör lägga upp läsande, vad jag behöver kunna Egentligen och ja.. Tänkbar tentamensfrågor...

Skummandes boken känns det som jag redan kan allt.

Fast egentligen inte och ja...

Allt är en enda röra. Samtidigt, kommer pressen med att skriva PM till en ännu icke "påhittad" C-uppsats. Samtdigt som omtentan måste pluggas på.

C-uppsatsen arbetas med.

Kroppen arbetas med, måste få igång träningen.

Mat, ekonomi och hushålls måste underhållas.

Likaså det sociala livet och ja...

Det är dags att hitta den där zenoptimismen. Hjälp...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Använd ditt dåliga samvete som bränsle. Vänd ångern inatt till energi, kraft och diciplin imorgon. Gjort är redan gjort, imorgon är en chans att rätta dagens misstag. ...

Dags för lite Zenoptimism igen. En återanvändning av att Lista alla kraven, måsten, vill-göra... Och rannsaka sig själv över vad som är praktiskt rimligt. Detta efter att känna sig omotiverad, aningens trött och återigen befinna sig i ett stökigt ...

Kom ihåg Zenoptimism-listan. Inse vad du sätter för krav och måsten på dig själv, hur orimliga de kan vara at både hinna med och uppnå. Inse dygnets tidsbegränsning och hitta balans. Var konkret, finn vad som kan prioritera ner eller bort. Glöm inte ...

Det finns mycket jag ångrar, mycket jag kan känna dåligt samvete för och mycket jag gräma mig över. Det hjälper inte att jag i ren allmänhet innerst inne känner att jag är ett evigt femte hjulet, sistahandsval. Att jag inte är omtyckt, att folk fejka...

Mindfullness, eller kanske det jag kallade zenoptimism, har börjat jobba på senaste dagarna, veckorna och jag tycker att det hjälper. Jag får mer energi, mer gjort och eftersom det även finns med mig gällande kost äter jag mindre onyttigt. Mindre män...